Organiserat Kaos

Är nog rätt ord. Jag har en önskan, EN endaste och det är att få SOVA. Snälla tomten, jag har varit snäll hela året jag lovar. Eller nej det har jag nog inte. Jag är nog inte speciellt trevlig nu förtiden. Inte här hemma iaf, trött och jävlig. Utåt är jag nog som vanligt förutom mitt konstanta klagande på sömnbrist. Jag försöker så gott jag kan att ha tålamod med barnen, synd att inte Novas trots t ex eller Elliots gnäll minskar i takt med sömnen. Nej, tvärtom känns det som. Men det är nog bara just så, som det känns.

Visst är det roligt att vara hemma med sina barn, det är helt underbart att se dom utvecklas och ta del i deras liv varje dag. För att orka måste man ju få sova någorlunda. Det är där problemet kommer in. Under 2 månaders tid har det inte varit så bra med sömnen. Det började med Elliots öroninflammation, efter det var han frisk i 3-4 dagar och hann inte få in någon bra nattrutin sen blev det förkylning och feber och slutligen ögoninflammation. Nu är feber och förkylningen tillbaka och ett jäkla hosta. Jag vaknade 23.30 inatt av att han hostade jättemkt. När jag skulle ta upp honom kräkte han ner sängen. Han var jättetäppt i näsan, fick liksom inte luft. Hade kräk lite överallt, hela ansiktet fullt. Ner och tvätta av, byta om osv. Tänkte att det är lika bra att jag lägger mig nere på soffan där det är nära till kök för mat och badrum med nässugen och sånt. Somnade runt 00.30 och tänkte att nu sover han kanske längre än till 4/5. Varför hoppas man eg? Lär man sig aldrig eller vad är det. 4.17 var det dags. Alla undrar varför jag vill börja jobba så tidigt. För jag orkar inte vara hemma mer helt enkelt. När jag börjar jobba komer jag dela rum med Nova istället, få sovmorgon till kl 6!! Om jag börjar 7 annars kanske ännu längre. Sen "slipper" jag gnäll och trots och bärande och släpande hela dagarna. Får vara uppskattad på jobbet och känna att jag orkar. LYX, kallar jag det. Jag vill inte känns såhär men detta är hur jag känner iaf, det går inte att försöka tränga undan det man känner. Det man känner är verkligt och man ska försöka följa det. Om det går. Nu vet ni som inte visste.

Våra dagar ser ut såhär typ:

Kl 4/5 är det morgon då Elliot är pigg och glad, går ej att somna om
Kl 6 ca är det gröt och de andra barnen kommer upp men ibland skriker Nova redan kl 5
Kl 6.30/07.00 sover han en ½ timme på mig, blir oftast störd av de andra. Svårt att få dom tysta när man ligger med en bebis på bröstet.
Kl 8-9/10 är han vaken och man får försöka roa honom så gott det går. Städar, tvättar och plockar
man får hela tiden buffa honom när han vaknar till. Svårt att själv vila/sova
Kl 10/11-11/13 är han oftast vaken och på lite bättre humör. Leker, ger lunch mm
Kl 13.30-14.00 Hämtar i skolan/på dagis. Han somnar oftast i bilen efter gallskrik till max 14.30. Mellis för de andra barnen. 
Kl 13.30/14.00-16.00 ca leker, Elliot får ersättning. Underhåller de andra barnen, gör läxor, pysslar mm
Kl 16.00/17.00 Micke kommer hem om han ej jobbar kväll. Lagar mat. Äter och Elliot får burkmat. Ibland somnar han en halvtimme, ibland inte.
Kl 18.15/18.30 somnar han med en flaska, oftast ett bad innan och lite lek
Kl 18.30-19.30/20.00 Är jag ensam hemma gör jag de andra barnen klara, lite tid med Philip, fixa iordning hemma, ordnar mat till natten mm
Kl 19.30/20.30 Jag lägger mig, försöker somna senast 21
Kl 21.00/00.00 vaknar och får mat eller somnas om
Kl 2/3 vaknar och får mat eller somnas om
Kl 4/5 är det morgon

Sen börjas det om ;-) JO, jag försöker njuta av denna tiden. Det är bara inte så lätt alltid....

Att jag är deprimerad från och till är ingen nyhet. Jag vill bara inte att det ska gå längre. Jag kan vara hungrig men känner inte för att äta. Jag kan känna för att göra saker men vill samtidigt inte, orkar inte.